Jag har alltid varit kräsen, eller svårfödd som mina föräldrar nog skulle kalla det. Det vill säga; det var mycket jag inte åt som liten och fortfarande inte äter. Detta har medfört att jag har missat en del saker som andra ser som självklara. Exempelvis KESO! Jag har alltid tyckt att konsistensen har sett motbjudande ut och alltså inte ens vågat smakat. Nu har jag dock fått för mig att det ska vara nyttigt och dessutom verkade det vara rätt praktiskt som komplement vid måltiderna. När jag nu köpte hem det visade det sig dessutom vara riktigt mumsigt! Speciellt på ett grovt bröd i kombination med skinka. Nåja, slutsatsen av det hela är att jag ska ha som mål att testa någon ny matprodukt då och då. Nästa vågade hemköp får nog bli avocado. Även där avskräcks jag dock lite av konsistensen. Dessutom ska jag våga prova maten mer än en gång innan jag ger upp. Första försöket med keso var rätt misslyckat då vi råkade köpa hem tacokryddat. Orginalet var nämligen slut. Den kryddade var minst sagt stark att äta rakt av kan man väl sammanfatta det som. Kan dock bli lyckat till nästa tacokväll så den står kvar i kylskåpet tills vidare!

Skolan började ju som sagt igår. Innan jag kom dit kändes det lite trist med ny kurs eftersom jag hade fått så bra kompisar nu under hösten. Vi var dock några stycken som började prata med varandra igår och idag så kom jag till skolan samtidigt som en av tjejerna. När vi pratade lite så kom vi av en händelse in på hästar och så. Det visade sig då att vi hade varit på samma ridläger 1999, när jag var fjorton år alltså. Den mest fascninerande var att hon innan vi kom på det, sa att hon kände igen mig så mycket. Snacka om ansiktsminne - speciellt som jag inte direkt är mig lik sedan den tiden. Har mycket nyans på håret och dessutom långt istället för en kort page som jag hade då. För att inte tala om att ansiktet förändras en del från yngre tonåren till idag.